Sara Gustavsson

Jag tror inte att det finns jätte många människor på den här planeten som förstår mig när jag säger att jag inte kan klara mig utan Jodie från Tisdag till fredag varje vecka. Men om man tänker efter så är det inte konstigt. För det första så blir man självklart väldigt fäst vid sin hund, när man tar väl hand om den så får man oändligt mycket kärlek tillbaka. Hon följer varje steg jag tar för hon är fäst vid mig med. Varje dag gör hon nått tokigt som får mig att skratta och glömma alla mina bekymmer. Jag har haft Jodie vid min sida i snart 3 år nästan dygnet runt då jag kunnat ha henne med till jobb och allt. (Förutom när hon var på djursjukhuset några dygn och gjorde en allvarlig och farlig operation och ingen trodde hon skulle klara det) Så då blir hon en del av mig. Bland det jobbigaste jag gjort i mitt liv var då, när vi lämnade henne där för operationen. Nästan precis 1 år. Så skulle man säga farväl för alltid. Men hon klarade sig! Det gör att jag känner mig extra tacksam för varje stund jag har henne vid min sida. Men det betyder ju också att det känns extra jobbigt att lämna henne, då jag var så nära att förlora henne.. Jag kan inte hålla på såhär.



Skillnad om man hade ett jobb hemma och hade henne på dagis om dagarna, det är ju fullt normalt. Men så förstår jag och vet att man inte kan ha hund överallt. Och jag måste acceptera att det är så. Men att sova utan henne, hur sjukt det än låter så är det så pass jobbigt att natten till idag blev sömnlös. Jag förstår om inte alla förstår. Och ni som aldrig haft en hund tycker väl att jag verkar vara helt sjuk. Men såhär är det och jag vet att jag inte är ensam om att älska min hund så mycket.

I dag blir det första dagen på nya jobbet. Känner mig helt slut nu. Har inte fått sova i natt på grund av våran katt som levt faan hela natten alltså! Hade lust att kasta ut na utan att öppna fönstret först! På riktigt alltså! Men så gör man ju inte! Älskar kattjäveln ändå. Vilka problem man har! Haha.. Men men. Har tagit en promenad med hundarna. Dom är inte vana att gå ut såhär svin tidigt som det blev. Fridolf som alltid vill gå ut, fick jag släpa med mig. Och Jodie fick jag ge mat för att hon över huvud taget skulle vakna. Haha, inte visste jag att dom var så morgontrötta inte.. På grund av katten så började jag göra mig i ordning mycket tidigare än tänkt också, så nu sitter jag här och väntar. Är klar en hel timme för tidigt. Kul. Men jag är helt säker på att jag kommer somna på en gång i kväll när jag lägger huvudet på kudden! Måste bara stanna till på affären och köpa öronpropppar först så inte katten hörs! Men men, nu ringer älsklingens klocka och jag ska gå in och hoppa i sängen för han! ;) Later!