...

I morse när jag var ut med hundarna stod en kärring och glodde på oss från en balkong. Sen sa hon åt oss att komma dit. Okej? Tänkte jag. Då frågade hon om jag kunde hålla hundarna kopplade, för hennes hund var "rädd"(Den är inte rädd, den är riktigt aggressiv!), och hon tycker tydligen att det är obehagligt. Visst, sa jag. Det är ju klart man kopplar dom om någon tycker det är obehagligt. Men problemet med kärringen var att hon börja skälla om andra som har hundar lösa och att hennes hund hade blivit attakerad en gång. Oj, det var ju inte bra sa jag. Men hon fortsatte och skällde om att hon inte vet om mina hundar är lösa när hon går ut. Men som jag sa, dom är ju kopplade nu. Men hon sa det igen. Ja, men jag har ju kopplat dom. Alltså, jag fick skäll.. Det räcker väl med att be snällt att man kopplar dom, inte fan tjafsar jag om det. Man behöver inte gå på som en ångvält och skrika! Jag gick därifrån bara, hade jag stannat och lyssnat på na så hade det ju blivit bråk.
Dessutom är jag rädd för hennes hund, den är så aggressiv att hon lyfter honom i selen här man kommer bara för att den inte ska slita sig och attakera. Jätte elak är den! Så då kan jag säga åt henne att inte ha sin hund ute då över huvud taget?! För det tycker jag är obehagligt. Jävla gnäll det är hela tiden..

Jag är hundvakt åt mamma, Molly är här. Så jag hade henne och Jodie lösa. Och Fridolf var kopplad. Han är alltid kopplad på promenaderna här, just för att man inte kan lita på att han inte springer fram. Skulle aldrig släppa lös en hund jag inte kan lita på till 100 %.

Men sen när Molly åker hem är det ju bara Jodie jag vill ha lös. Och det tänker jag ha! Skulle hon råka springa mot kärringen med hunden så vet jag vem som blir slarvsylta. Hon kan fan inte bli arg om Jodie är lös. En liten mops lixom, hallå! När hon har en mellanstor hund som ser ut som en blandning mellan bulldog och pitbull..

Jag måste ju få ha na lös så att hon lär sig och blir en duktig hund. Nu vet jag hur det låter. Men jag Har alltid varit duktig på det där med att ha hundarna lösa vid rätt tillfälle, så att inte folk ska behöva bli rädda. Ingen ska ju behöva vara med om det att en hund kommer springandes mot en, för det är läskigt. Och jag vet att folk även kan vara rädda för små hundar. Men har man kontroll över situationen och kan vara 100% på att det inte skulle bli så att dom springer iväg, så tycker jag att man ska få ha dom lösa.
Problemet är väl att många säger att dom har kontroll och att hundarna är snälla, trots att dom inte är det.

En gång (för länge sedan) när jag var ut och cyklade kom en dobermann springandes mot mig, jag ramlade med cykeln och hunden reste ragg, visade tänderna och högg efter mig. En stund senare kom matte till huden springandes och sa att han bara vill leka! Men visst! Eller hur! Det var en obehaglig upplevelse faktist..

Nu fick jag skriva av mig lite i alla fall =) Vart kanske lite snurrigt, men men..
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och ta ut hundarna, får se om man tar sig hela vändan runt utan gnäll!
Pöss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0