Sara Gustavsson

Vaknade i "morse" av att Jodie spydde. Trevligt! Efter det skulle hon ut också. Blev att kasta på sig jakan och springa ut. Jag hade ingen koll på vad klockan var, men hon brukar väcka mig vid 6-7 tiden. Nycklarna hade jag inte med mig, men det gick att öppna porten, så då gick jag väl ut utan. Väl ute mötte jag grannen, sa god morgon, (och hoppades på att det var morgon? För det var det väl? Eller?) Jodie gjorde sitt och vi gick mot porten för att gå in och lägga oss en stund igen. Men det var låst?! Va fan! Kallt och jävligt! Jag tog Jodie i famnen och pulsade i en halvmeter snö med bara ett par tunna mjukisar mot baksidan för att kasta snö på rutan och väcka Ola så han kunde släppa in oss. Jag skulle baka snöbollar och kasta hade jag tänkt, men lätt när det var alldelens omöjligt. Jag tog det jag hade i fickorna, 2 tändare fick det bli. Kastade dom på fönstret, men ingen Ol. Paniken började komma, skulle vi få komma in? Jag kom på det smarta idén att skaka och ruska på kattbrädan som en galning. När katterna började flockas runt fönstret förstod jag att nu vaknar han snart. Och visst gjorde han det. Yes!! Äntligen får vi komma in! Vilken glädje :)
När jag kom in sen och tittade på klockan fick jag en chock. 00.30?! Vafan! Hur kunde det komma sig att porten var upplåst? Och varför, VARFÖR sa jag god morgon åt grannen?! Haha, fan va pinsamt..